God morgon!
I det somrigaste Sverige. I ett villaområde med färglada små, små hus. Ylva och jag, vi ska stjäla. Vi är förberedda, hon med en riktig pistol och jag fick förse mig med en locktång. Nog så farligt är väl det. Det blommar överallt. Stora buskar vid alla husen. Plötsligt är det så mycket blommor att vi får leta oss igenom snåren för att hitta husen. Vi hittar ett runt hus. Litet. Ylva löser av några skott mot det som visar sig vara en telefonstolpe. Jag berättar för henne att det nog är lönlöst att råna stolpen. Vi tar oss vidare genom det som blivit en nästan igenvuxen park, under de enorma buskarna i alla färger. Långt in finns husen. Men vi börjar springa. Vi kan ju råka illa ut. Med en pistol i handen, och en locktång. Vi kastar iväg det, in i snåren. Lägger oss på en enorm gräsmatta full av vintergäck och de där vita små blommorna som finns på gräsmattor. Jag ska göra en krans.
Sen vaknar jag i ett annat villaområde, grått och blä. Jippikaej :D
Ett dussin kaffekoppar lyckligare
.
Loppisfynd. Åh, vad jag älskar loppis. Denna gång i Folkets park, Skurup.
Lördag förmiddag, sol. Tolv kaffekoppar med tillhörande fat, samt ett fint
gammalt uppläggningsfat. Fett.
Skulle bara säga (skriva) det.
Min MP3 till mamma resulterade i 1-1, och jag är glad.
På fredag blir det nog fest i Lilla huset. Jag känner peppen!
lugn och ostbågar
.
Jag sitter här hemma. Jag borde verkligen verkligen skriva på
mitt projektarbete.
Det ger mig ont i magen. Jag orkar inte.
Jag tänker på att sommaren närmar sig. Jag tänker på Bryssel.
Hur kommer det bli?
Bryssel är känt för sitt dåliga väder. Hur länge står man ut?
Jag vill lära mig fotografera. Kan det verkligen vara så svårt? Ja.
Jag vill lära mig fotografera och dansa och filma och allt sånt.
Läsa alla klassiker såklart.
SOMMAR: kom!
Snabbt och galet
Snabbt och galet.
Sitter i min säng och försöker analysera "Bonjour, tristesse". Jag är måttligt road av den boken faktiskt. Speciellt efter världens bästa 24 timmar. Ja. Hjälp. Verkligen helt fantastiska timmar. Timmar då jag insåg att de skrikandes och svimmandes beatles-fansen inte var knäppa. Jag var liksom nästan likadan igår när en svettig Moto Boy och en svettig Ola Salo står på scen iförda världens sexigaste kläder.
Jag har suttit i en skog och repat med mitt band utan namn.
Jag steg upp tidigare än vanligt och sprang.
Vi repade lite till och det lät fantastiskt bra.
14:02
Sömnlöst i en klänning med en meters släp rabblandes repliker om ett idealiskt rike har jag virrat runt på teatern i en vecka. Sorgligheternas sorlighet att det är över. När kommer jag någonsin få springa runt i vackra klänningar och prinsesskronor på huvudet igen? Aldrig!
Fest i val!
Festivalvalval, jag vill på festival!
:D
Våren kittlar i nacken nu. Den är påväg, och vid klockan fyra kan man inbilla sig en härlig kvällssol.
Våren kommer! - alltså, låtarna kunde inte ha varit mer passande till sent (jovisst) februari. Om man nu vill inbilla sig våren.
Ps. Lyssna på den Ylva! Puss!
Hemligt dokument
Sätter på de mest peppiga låtarna, ler för mig själv och dansar runt i huset. Varför då? Herre Gud, jag har inte en aning. Dagen har studier i indisk historia att erbjuda mig. Kvällen har givetvis det samma tema eftersom att jag sällan tar för mig av vad dagen har att erbjuda. Där ser ni.
Jag är lite stressad också. Tydligen kan mer än två timmars skärm-tid om dagen leda till hjärtproblem. När jag hörde det hånlog jag, jag sitter väl aldrig så länge vid datorn? Fast idag har jag en kvarts skärmtid kvar till förfogande. Jag som hade tänkt titta på min favorit-film. Är det värt att strunta i det? Mitt nya hälsoliv har ju redan gått i stöpet ändå.
Helt onödigt. Förmodligen helt ointressant. Hemligt. För mig, Ylva och den där tredje läsaren.
I say go! I said go?
Hahah, det är ingen som läser vår blogg förutom en, två eller tre? Jaja. Det betyder att jag kan skriva vad jag behagar att skriva. Vilken tur, för jag har så mycket att skriva här. Hemlisar och mycket privata saker. Kanske vi ska göra namn av vår blogg som ju ursprungar från äcklis?
Drömscenariot? Jo men visst. Det finns ett sådant, fast vi är inte äckliga. I say go! är plötsligt ett mycket erkänt och coolt band. Mycket coolt. Jag och Ylva skriver mycket coola grejer här. Själv är jag en cooling. Fast. Det är väl ingen större skillnad från mitt nuvarande behagliga liv? Nä. Jo.
Hej då!
Lovers dream
Jag tänker kontra Ylvas inlägg med ett åhdetfinnssåmycketbramusik-inlägg.
En bra lista - med en bra lista. En av alla mina femtiosex spotify-listor. Hoppas att det funkar nu då. Om man går efter Emilia-statistik så bör det ju inte göra det i med att det är en dator jag har under min hand.
Apelsinmannen
I torsdags när jag satt utanför ICA på Mobilia och väntade på pappa fick jag syn på något konstigt.
En man klampade sig ut från folkmassan vid kassorna. Han såg mycket arg ut. Hans ringa klädsel vittnade om ett miserabelt liv. Han hade svarta slitna arbetarkläder och ett par stora svarta fodrade stövlar. Hans gråa huvudhår var synnerligen ovårdat och passade bra ihop med hans vilda ansiktshår. Det var dock inte detta som gjorde att mina ögon drogs åt mannens håll, utan det var vad han höll i händerna som tilldrog sig min fulla uppmärksamhet.
Högerhanden tyngdes ner av en enorm plastpåse fylld till bristningsgränsen av stora clementiner (alternativt små apelsiner) (Det kan även ha varit mandariner eller blodapelsiner vid närmare eftertanke.). Detta var inte det enda. Hans vänsterhand kramade ett av skånemejeriers oekologiska 3 dl-gräddpaket OCH en japp.
Vad gör en ilsken man i Malmö med tre kg apelsiner i ena handen och 3 dl grädde och en japp i den andra?
De möjliga förklaringarna är många. En slutsats kan man i alla fall dra- denne man levde antagligen enbart på apelsiner, grädde och japp. Men vad gjorde honom så upprörd?
Jag har legat vaken nu i flera nätter utan att ett absolut svar har uppenbarat sig.
Det kan ju vara så att några små apelsinpojkar borta i Orangeland strejkat på grund av sina tämligen dåliga arbetsförhållanden och eftersom deras antagligen bastante chef inte gillade sådant så slog han dem först medvetslösa med riktigt omogna apelsiner, bara för att sedan injecera besprutningsmedel i deras unga oskyldiga artärer. Detta resulterade så klart i fem små apelsinpojkars död och följderna blev en veckas försening i apelsinleveranser världen över, och då bland annat till ICA på Mobilia. Detta i sin tur resulterade i 25 öres skillnad i kilopris på apelsinerna som mannen skulle köpa. Dessa 75 öre avrundas ju i sin tur i det nya systemet till en hel krona och därmed skulle hans månatliga budget spräckas- med måtta- och därmed hans sura min.
En annan teori är att hans fru nyss kanske hade dött.
En annan teori är att han precis kanske upptäck en annan sida av sig själv, som stred mot alla hans tidigare värderingar. Ibland kan det vara svårt att acceptera att man har haft fel och då är det ju högst förståeligt om hans mungipor sänktes med några grader.
En annan teori är att han var otroligt kissnödig.
En annan teori är att kassörskan hade skämtat lite för att göra sin enformiga tillvaro lite ljusare, och mannen kanske inte alls gillade när folk skämtade och därför blev han sur.
Eller jag vet inte.
Mmm
Sitter uppkrupen i min hårda pinnstol och inväntar kaoset. Tinar upp mina fötter för att snart utsätta dem för värsta kylan igen. Jag ska få mitt rum att se respektabelt ut nu när vi ska ha storbesök med betoning på stor. Funderar ut vart man lägger sin dagbok så att ingen ska få för sig att läsa i den, funderar ut när och var man ska köpa sina sista julklappar. Funderar ut hur jag ska få klart min sista uppgift i skolan på fem röda och få den att bli bra ändå. Nej men att göra något vore ju bra. God jul!
Ladidadida 2
En knäpp nytändning på livet mitt mellan mina båda syskon bak i bilen på väg hem från en söndagsmiddag. Jag slet hörlurarna från min bror och lyssnade igenom en hel Smiths-skiva och svor på att mitt slut på 2010 ska bli askalas.
Jag ska absolut inte analysera det hela för då kommer det hela leda till att det är julens förtjänst och så vill jag inte ha det. Fast nu blev det så i alla fall. Jag talar osanning, okej?
Lilla huset-helg
Här sitter jag, i Lilla huset.
Denna helg har varit...vintrig?
Fredagen tillbringade jag alldeles ensam och såg hur snön växte sig djupare och djupare. Jag tog mig an företaget att cykla in till byn i motvind och i skymningstid. Jag inhandlade gräddfil, tre äpplen, chokladglass och skumtomtar. Jag gick ut från affären, bara för att upptäcka att det hade börjat snöa, äckligt mycket, OCH att det hade hunnit bli mörkt (på TVÅ ynka sekunder). Som tur var fungerade lysena och reflexvästen. Najs att liksom glida, väldigt påpälsad, i snöstormsmedvind hela vägen hem! Middag och smarrig efterrätt. Jag lärde mig en sak i alla fall:
DIPPA INTE ÄPPLEN I DILLDIPP.
Lördagen tillbringades även den i Lilla huset. Jag och lillebror har nu byggt grunden till ett massivt snöslott, där målet är en övernattning. Inget kalas utan kras- och där small en fönsterruta och leken var slut. Men nystädat hus, snö och god middag med mamma och lillebror fixade mysfaktorn och jag avklarade en massa plugg.
Nu är det söndag förmiddag. Det snöar fortfarande och djupet börjar väl närma sig halvmetern? Vägen är i alla fall nu lite plogad och jag funderar på att testa längdskidorna... Först ska jag försöka plugga lite.
Lajdidajdidajdidaj!
Den 18:e blir det jul hos maj!
Tjohaj!
Ladidadida
Vad att göra, vad att göra? Jag missar och glömmer mina lektioner, det bådar inte gott. VAD ATT GÖRA?
brasbrinnare
Varför brinner eld uppåt, om det inte är massa?
och VAD är "upp"?
va fan
PO
E
SI
det gör mig
olycklig
rädd
NÄR
ska jag lyckas BLI?
klar?
när är den
godtycklig?
min essä om huruvida DE SMÅ TINGENS GUD och FLYGA DRAKE
påminner om
VARANDRA
eller ej.
FÖR ÖVRIGT: Det brinner en livlig eld i vår kamin ca 1,9 m från mig. Varför skaffar folk barn? En sonett innehåller fjorton rader, olika sorters rim och en massa ord. ÅHR.
Är kär i denna kvinna, Helena Bonham Carter, mmmmmmmmmm
Vi skulle ju plugga vikingatiden. Ladidadida.
Idag hände det något jättekonstigt.
Vi skulle ha naturkunskap och vi förberedde oss för att gå till instutitionen. Allt var som vanligt.
När vi suttit utanför klassrummet en stund öppnades dörren och Maria öppnade dörren. Det var någonting som inte stämde. Hon hade en mask på sig som täckte ögonen och kindbenen. Nedanför maskens underkant blottades strimmor av intorkad svart mascara. Hon hade gråtit.
"Jag har ögoninflammation."
,var allt vi fick veta. De hundradelar av en sekund vi känt att något stod fel till, var nu helt bortglömda. Vi fick veta att vi skulle göra en liten annorlunda labb idag och att det denna gång var synnerligen viktigt att vi skrev en ordentlig labbrapport efteråt. Laborationen var helt enkelt inget vi skulle glömma bort efteråt. Vi skulle utföra detta experiment delvis utomhus.
"Följ efter mig. Ni behöver inte vara rädda."
Eftersom hon försäkrade oss kände vi oss genast lugnare, hon verkade ju lite upprörd.
Hon ledde oss ut på skolgården. Allt var som vanligt, bortsett från den parkerade zeppelinaren bredvid kastanjen. Landbryggan var nedfälld och Maria pekade åt oss att gå ombord. Vi förstod inte riktigt vad som hände, men helt plötsligt svävade vi högt högt ovanför Österportsgymnasiet, Ystad och Skåne och Maria, ja Maria, hon låg nu skakande och hulkande och grät hysterisk på golvet. Vad skulle vi göra?
Efter några minuter av förvirring tog hon sig tillslut samman och blev plötsligt helt lugn och bar nu en bestämd min. Hon bad oss att ställa oss vi varsin röd knapp, alla märkta med samma bild av ett kranium och två hundgodisar.
"Inga frågor. På tre. Ett, två, tre."
Ingen bomb exploderade.
Efter att Maria börjat snyfta igen och sedan återhämtat sig fick vi reda på vad som hade hänt.
Vi hade öppnat världens förråd med frätande syra som nu hade regnat ner över Ystad och Skåne. Ingenting skulle någonsin kunna leva på dessa marker. Vi började räkna hur många vänner vi förlorat.
Vi hade blivit utvalda.
Vi skulle nu åka runt till världens alla huvudstäder och sätta regnet löst.
Två månader på frystorkad mat och destillerat vatten. Det skulle bli tufft.
Ingen tid att förlora.
