Kaoshandlingsförlamningförvirring

Kaos bidrar konstigt nog till förlamning av alla mina kroppsdelar. Allt är kaos. Ingenting är därmed lugnt. Bara så att alla vet, om någon skulle undra. Eller nå, se det snarare som en ursäkt för mitt smått förvirrande beteende.

Hur botar man kaoshandlingsförlamningförvirring?

Man bidar tiden samtidigt som saker händer av sig självt och andra saker inte alls.
Man tittar i sin kalender.
Man skaffar sig naturligtvis mer att göra så att detta kaos aldrig tar slut.
Man blundar, ser inte, hör inte och kan absolut inte!
Man Äter.

När boten är avklarad vickar man lätt på lillfingret. Mest för att meddela dem som bryr sig (dvs ingen vad jag vet) om att jag lever.

Hejdå!

Sitter och sitter.

Sitter och dricker glögg som är så stark att mina ögon tåras utav bara ångan. Sitter och pillar på ett Historia B-arbete om asatro. Sitter och längtar lagom mycket efter att se det fjärde avsnittet av julkalendern. Sitter och tänker att jag nog har ganska tråkigt ändå. Sitter och undrar var man kan köpa billigast lösögonfransar. Sitter och småfnissar åt Grotesco. Sitter och kommer på att jag glömt att sätta på musik. Sitter och är ganska självgod över allt. Sitter och stör mig på äckliga och elaka killar i skolan. Sitter och tänker att jag nog ändå ska gå och hämta lite mer glögg.

Trevlig helg!

RSS 2.0