I say go! I said go?
Hahah, det är ingen som läser vår blogg förutom en, två eller tre? Jaja. Det betyder att jag kan skriva vad jag behagar att skriva. Vilken tur, för jag har så mycket att skriva här. Hemlisar och mycket privata saker. Kanske vi ska göra namn av vår blogg som ju ursprungar från äcklis?
Drömscenariot? Jo men visst. Det finns ett sådant, fast vi är inte äckliga. I say go! är plötsligt ett mycket erkänt och coolt band. Mycket coolt. Jag och Ylva skriver mycket coola grejer här. Själv är jag en cooling. Fast. Det är väl ingen större skillnad från mitt nuvarande behagliga liv? Nä. Jo.
Hej då!
Arabesque #1
Kanske ska jag skita i projektarbetet. Man blir så trött på alla. Kanske borde man vara obstinat och säga "Nej, jag gjorde faktiskt inget projektarbete.". Det är ju försent nu ändå.
Gud vad saker kan bli töntigt med musik till.
I morse hände en lustig grej. Det var smockfullt på tåget och en hel del stod upp. Eftersom folk är som folk är mest, satt alla som satt och stirrade ner i golvet eller låtsades sova och struntade i oss arma människor som fick stå upp. Då tänkte jag en liten rolig tanke. Tänk om någon blev utsedd till lekledare och fick dela ut frukter för att alla sedan skulle få leka fruktsallad. Det hade varit roligt.
Lovers dream
Jag tänker kontra Ylvas inlägg med ett åhdetfinnssåmycketbramusik-inlägg. En bra lista - med en bra lista. En av alla mina femtiosex spotify-listor. Hoppas att det funkar nu då. Om man går efter Emilia-statistik så bör det ju inte göra det i med att det är en dator jag har under min hand.
Three-way!
Åh, vilken underbar morgon. Idag ska jag sitta på Malmö stadsbibliotek och studera. Jag har första tjing på studieplats i hela biblioteket och jag har nu valt mitt säte, i ljusets kalender, precis vid fönstret ut mot dammen. Man hör fågelsången genom fönstret. Snön är i princip borta här och gäspande morgoncyklister passerar. Mamma och jag nostalgitrippade helt på vägen hit och morgonen drog oss tillbaka till en viss söndagsmorgon i ett folktomt gatunät i Paris. Om jag inte får tacka Gud, så vill jag i alla fall tacka de människor som gett liv till Velvet Underground och Magnetic Fields. Hela bussresan blev en rysningsfylld tur, då jag inte lyssnat på bra musik på hur länge som helst.
Jag vill bo i Malmö och jag vill lyssna på musik hela hela tiden och jag vill ha vår. Jättemycket vår. Nu ska jag återvända till Humanisterna och slaget vid Klågerup 1811.
avokado
Åh, vad avokado är gott.
AVOKADO ÄR SÅ GOTT!
Det låter som en dödsförbannelse.
"AVOKADO- du är dödens!"
Sitter och försöker komma ihåg matten som vi gick igenom för över ett jullov sedan. Det går inte bra - så jag måste gömma mig på ett ställe där ingen kan hitta mig - fantasivärlden! Där pruttar man där man rapar och där rapar man där man pruttar, eller hur det nu var.
Hej sidan femtioett, välkomna mig med ditt väna anlete!
Apelsinmannen
I torsdags när jag satt utanför ICA på Mobilia och väntade på pappa fick jag syn på något konstigt.
En man klampade sig ut från folkmassan vid kassorna. Han såg mycket arg ut. Hans ringa klädsel vittnade om ett miserabelt liv. Han hade svarta slitna arbetarkläder och ett par stora svarta fodrade stövlar. Hans gråa huvudhår var synnerligen ovårdat och passade bra ihop med hans vilda ansiktshår. Det var dock inte detta som gjorde att mina ögon drogs åt mannens håll, utan det var vad han höll i händerna som tilldrog sig min fulla uppmärksamhet.
Högerhanden tyngdes ner av en enorm plastpåse fylld till bristningsgränsen av stora clementiner (alternativt små apelsiner) (Det kan även ha varit mandariner eller blodapelsiner vid närmare eftertanke.). Detta var inte det enda. Hans vänsterhand kramade ett av skånemejeriers oekologiska 3 dl-gräddpaket OCH en japp.
Vad gör en ilsken man i Malmö med tre kg apelsiner i ena handen och 3 dl grädde och en japp i den andra?
De möjliga förklaringarna är många. En slutsats kan man i alla fall dra- denne man levde antagligen enbart på apelsiner, grädde och japp. Men vad gjorde honom så upprörd?
Jag har legat vaken nu i flera nätter utan att ett absolut svar har uppenbarat sig.
Det kan ju vara så att några små apelsinpojkar borta i Orangeland strejkat på grund av sina tämligen dåliga arbetsförhållanden och eftersom deras antagligen bastante chef inte gillade sådant så slog han dem först medvetslösa med riktigt omogna apelsiner, bara för att sedan injecera besprutningsmedel i deras unga oskyldiga artärer. Detta resulterade så klart i fem små apelsinpojkars död och följderna blev en veckas försening i apelsinleveranser världen över, och då bland annat till ICA på Mobilia. Detta i sin tur resulterade i 25 öres skillnad i kilopris på apelsinerna som mannen skulle köpa. Dessa 75 öre avrundas ju i sin tur i det nya systemet till en hel krona och därmed skulle hans månatliga budget spräckas- med måtta- och därmed hans sura min.
En annan teori är att hans fru nyss kanske hade dött.
En annan teori är att han precis kanske upptäck en annan sida av sig själv, som stred mot alla hans tidigare värderingar. Ibland kan det vara svårt att acceptera att man har haft fel och då är det ju högst förståeligt om hans mungipor sänktes med några grader.
En annan teori är att han var otroligt kissnödig.
En annan teori är att kassörskan hade skämtat lite för att göra sin enformiga tillvaro lite ljusare, och mannen kanske inte alls gillade när folk skämtade och därför blev han sur.
Eller jag vet inte.
Logaritmer på sidan femtiotre
Det är grått och disigt ute och solen är alldeles bortrest.
Det längtas brutalt efter en varm sommardag i en något exotisk miljö.
Kanske något på påsklovet?
Skolan börjar igen imorgon.
Nytt rum. Ny säng.
Albert lever för sig själv nere i lilla huset.
ALBERT LEVER.
Det är fantastiskt.
Emelie och jag har börjat träna (en gång)!
