Ett dussin kaffekoppar lyckligare
Loppisfynd. Åh, vad jag älskar loppis. Denna gång i Folkets park, Skurup.
Lördag förmiddag, sol. Tolv kaffekoppar med tillhörande fat, samt ett fint
gammalt uppläggningsfat. Fett.
Skulle bara säga (skriva) det.
Min MP3 till mamma resulterade i 1-1, och jag är glad.
På fredag blir det nog fest i Lilla huset. Jag känner peppen!
lugn och ostbågar
Jag sitter här hemma. Jag borde verkligen verkligen skriva på
mitt projektarbete.
Det ger mig ont i magen. Jag orkar inte.
Jag tänker på att sommaren närmar sig. Jag tänker på Bryssel.
Hur kommer det bli?
Bryssel är känt för sitt dåliga väder. Hur länge står man ut?
Jag vill lära mig fotografera. Kan det verkligen vara så svårt? Ja.
Jag vill lära mig fotografera och dansa och filma och allt sånt.
Läsa alla klassiker såklart.
SOMMAR: kom!
Så snälla, säg inte nej. Bara gift er med mi-i-ig.
Här är gudago-ott att vara, tänk vad li-ivet dock är skönt.
Eller inte? Eller?
Precis som Emilia precis berättade för världen, var vi med om något otroligt under den gångna fantastiska helgen. Vi blev förälskade och jag har betett mig så obarmhärtigt flickigt de senaste dagarna.
Jag har suttit och ätit choklad,
lyssnat på Stay With Me (för att få in den ödesdigra känslan av att det aldrig kommer bli vi)
och samtidigt tittat på bilder från konserten. Om och om igen.
"Ola Salo. Ola Salo. Vill du gifta dig med mig?
Moto Boy. Ja, Moto Boy likaså. Ni är så fina båda två.
Så snälla, säg inte nej, bara gift er med mi-i-ig."
Ja, man förstår var jag befinner mig.
Idag är det projektarbetsdag. Solen skiner. Jag hittade en gammal påse Hagablandning. Festligt.
Pragresan är inställd. Kanske tar tåget till Bryssel istället och checkar läget liksom.
Det är vår vår vår vår vår!
Snabbt och galet
Snabbt och galet.
Sitter i min säng och försöker analysera "Bonjour, tristesse". Jag är måttligt road av den boken faktiskt. Speciellt efter världens bästa 24 timmar. Ja. Hjälp. Verkligen helt fantastiska timmar. Timmar då jag insåg att de skrikandes och svimmandes beatles-fansen inte var knäppa. Jag var liksom nästan likadan igår när en svettig Moto Boy och en svettig Ola Salo står på scen iförda världens sexigaste kläder.
Jag har suttit i en skog och repat med mitt band utan namn.
Jag steg upp tidigare än vanligt och sprang.
Vi repade lite till och det lät fantastiskt bra.
Hemligheternas väktare
Jag tror det är en bra boktitel. Eller ett bandnamn,
ELLER
ett bra namn, på den mystiska poeten.
Kaoshandlingsförlamningförvirring
Kaos bidrar konstigt nog till förlamning av alla mina kroppsdelar. Allt är kaos. Ingenting är därmed lugnt. Bara så att alla vet, om någon skulle undra. Eller nå, se det snarare som en ursäkt för mitt smått förvirrande beteende.
Hur botar man kaoshandlingsförlamningförvirring?
Man bidar tiden samtidigt som saker händer av sig självt och andra saker inte alls.
Man tittar i sin kalender.
Man skaffar sig naturligtvis mer att göra så att detta kaos aldrig tar slut.
Man blundar, ser inte, hör inte och kan absolut inte!
Man Äter.
När boten är avklarad vickar man lätt på lillfingret. Mest för att meddela dem som bryr sig (dvs ingen vad jag vet) om att jag lever.
Hejdå!
Hur botar man kaoshandlingsförlamningförvirring?
Man bidar tiden samtidigt som saker händer av sig självt och andra saker inte alls.
Man tittar i sin kalender.
Man skaffar sig naturligtvis mer att göra så att detta kaos aldrig tar slut.
Man blundar, ser inte, hör inte och kan absolut inte!
Man Äter.
När boten är avklarad vickar man lätt på lillfingret. Mest för att meddela dem som bryr sig (dvs ingen vad jag vet) om att jag lever.
Hejdå!
Fantasi-i
Min mormor är fantastisk.
(Morfar också, så klart, men på ett annat vis.)
Det regnade, blåste och luktade blött jordklot när jag cyklade hem idag.
Fy katten, åt magen. Det är den
LA LA LA LA LA LA LA LAKTOSFRIA VECKAN!
Jag skulle även vilja tacka Pysen (Pajsemajsen).
AAAAAAAAAAAAAAH kryptik, wooopidoodle.
14:02
Sömnlöst i en klänning med en meters släp rabblandes repliker om ett idealiskt rike har jag virrat runt på teatern i en vecka. Sorgligheternas sorlighet att det är över. När kommer jag någonsin få springa runt i vackra klänningar och prinsesskronor på huvudet igen? Aldrig!
