Ladidadida 2

En knäpp nytändning på livet mitt mellan mina båda syskon bak i bilen på väg hem från en söndagsmiddag. Jag slet hörlurarna från min bror och lyssnade igenom en hel Smiths-skiva och svor på att mitt slut på 2010 ska bli askalas.

Jag ska absolut inte analysera det hela för då kommer det hela leda till att det är julens förtjänst och så vill jag inte ha det. Fast nu blev det så i alla fall. Jag talar osanning, okej?


Lilla huset-helg

Här sitter jag, i Lilla huset.
Denna helg har varit...vintrig?
Fredagen tillbringade jag alldeles ensam och såg hur snön växte sig djupare och djupare. Jag tog mig an företaget att cykla in till byn i motvind och i skymningstid. Jag inhandlade gräddfil, tre äpplen, chokladglass och skumtomtar. Jag gick ut från affären, bara för att upptäcka att det hade börjat snöa, äckligt mycket, OCH att det hade hunnit bli mörkt (på TVÅ ynka sekunder). Som tur var fungerade lysena och reflexvästen. Najs att liksom glida, väldigt påpälsad, i snöstormsmedvind hela vägen hem! Middag och smarrig efterrätt. Jag lärde mig en sak i alla fall:
DIPPA INTE ÄPPLEN I DILLDIPP.
Lördagen tillbringades även den i Lilla huset. Jag och lillebror har nu byggt grunden till ett massivt snöslott, där målet är en övernattning. Inget kalas utan kras- och där small en fönsterruta och leken var slut. Men nystädat hus, snö och god middag med mamma och lillebror fixade mysfaktorn och jag avklarade en massa plugg.
Nu är det söndag förmiddag. Det snöar fortfarande och djupet börjar väl närma sig halvmetern? Vägen är i alla fall nu lite plogad och jag funderar på att testa längdskidorna...  Först ska jag försöka plugga lite.
Lajdidajdidajdidaj!
Den 18:e blir det jul hos maj!
Tjohaj!

Ladidadida


Vad att göra, vad att göra? Jag missar och glömmer mina lektioner, det bådar inte gott. VAD ATT GÖRA?

brasbrinnare

Varför brinner eld uppåt, om det inte är massa?
och VAD är "upp"?
va fan

and live in harmony, harmony

PO
E
SI
det gör mig
olycklig
rädd
NÄR
ska jag lyckas BLI?
klar?
när är den
godtycklig?
min essä om huruvida DE SMÅ TINGENS GUD och FLYGA DRAKE
påminner om
VARANDRA
eller ej.
FÖR ÖVRIGT: Det brinner en livlig eld i vår kamin ca 1,9 m från mig. Varför skaffar folk barn? En sonett innehåller fjorton rader, olika sorters rim och en massa ord. ÅHR.

Mhm.


Är kär i denna kvinna, Helena Bonham Carter, mmmmmmmmmm

Vårt superseriösa liv med Freud, vår vän och kamrat.

Vi skulle ju plugga vikingatiden. Ladidadida.

Det regnar kor, hallelujah!

Idag hände det något jättekonstigt.

Vi skulle ha naturkunskap och vi förberedde oss för att gå till instutitionen. Allt var som vanligt.
När vi suttit utanför klassrummet en stund öppnades dörren och Maria öppnade dörren. Det var någonting som inte stämde. Hon hade en mask på sig som täckte ögonen och kindbenen. Nedanför maskens underkant blottades strimmor av intorkad svart mascara. Hon hade gråtit.

"Jag har ögoninflammation."

,var allt vi fick veta. De hundradelar av en sekund vi känt att något stod fel till, var nu helt bortglömda. Vi fick veta att vi skulle göra en liten annorlunda labb idag och att det denna gång var synnerligen viktigt att vi skrev en ordentlig labbrapport efteråt. Laborationen var helt enkelt inget vi skulle glömma bort efteråt. Vi skulle utföra detta experiment delvis utomhus.

"Följ efter mig. Ni behöver inte vara rädda."

Eftersom hon försäkrade oss kände vi oss genast lugnare, hon verkade ju lite upprörd.
Hon ledde oss ut på skolgården. Allt var som vanligt, bortsett från den parkerade zeppelinaren bredvid kastanjen. Landbryggan var nedfälld och Maria pekade åt oss att gå ombord. Vi förstod inte riktigt vad som hände, men helt plötsligt svävade vi högt högt ovanför Österportsgymnasiet, Ystad och Skåne och Maria, ja Maria, hon låg nu skakande och hulkande och grät hysterisk på golvet. Vad skulle vi göra?

Efter några minuter av förvirring tog hon sig tillslut samman och blev plötsligt helt lugn och bar nu en bestämd min. Hon bad oss att ställa oss vi varsin röd knapp, alla märkta med samma bild av ett kranium och två hundgodisar.

"Inga frågor. På tre. Ett, två, tre."

Ingen bomb exploderade.
Efter att Maria börjat snyfta igen och sedan återhämtat sig fick vi reda på vad som hade hänt.
 Vi hade öppnat världens förråd med frätande syra som nu hade regnat ner över Ystad och Skåne. Ingenting skulle någonsin kunna leva på dessa marker. Vi började räkna hur många vänner vi förlorat.

Vi hade blivit utvalda.
Vi skulle nu åka runt till världens alla huvudstäder och sätta regnet löst.

Två månader på frystorkad mat och destillerat vatten. Det skulle bli tufft.
Ingen tid att förlora.


Oh, happy day!

Har fått en nytändning på "sound of silence" och andra mysiga låtar som framkallar rysningar av Simon and Garfunkel. Jag höll på att skriva ner en massa anteckningar om "Bonjour, tristesse" av Francoise Sagan och läste då på Wikipedia att "sound of silence" är influerad av just den boken. För er som bryr er. För övrigt håller jag på att panika över allt som bara försvinner. Efterlyses: två par "finvantar", en grå mössa och en blå, ett lp-fodral till något album av Dylan och jag minns inte namnet (den stod för tusan i mitt rum igår, ramlade ner och försvann?!),typ alla mina flöjtnoter och slutligen pengar. Om någon nu skulle veta vart allt detta tagit vägen. Och så tillägger jag att jag saknar England, så himla mycket.

Tisdag till fredaglordag!

Tisdag
Vi at lang frukost.
Vi tankte att vi skulle ut och cykla.
Vi cyklade inte.
Vi tankte att vi skulle titta pa film.
Vi tittade pa "Dancer in the dark".
Den var fruktansvart sorglig, sa vi blev aningen nedstamda.
Vi tankte att vi skulle ut och valka.
Vi var ute och valkade.
Nar det holl pa att bli morkt.
Det var en finfin promenad, verkligen. Vi gick genom byn, tittade pa den gamla kyrkan och dess kyrkogard, forbi hostiga trad och sma gulliga hus. Vi gick genom hagar med, och utan, kor i.
Det borjade regna. Det blev morkt. Vi gick hem och drack te.
Vi at bakad potatis med massa massa massa god mat till.

Vi gick ner till en av bypubarna - The Britannia. Dar tog vi varsin ol och at fried onion rings (yummy). Sedan tankte vi att "varfor inte passa pa nar vi anda ar har?!", sa vi gick till byns andra pub - The Horse and Groom. Den var mycket trevligare (trots rodogda engelsman). Vi raknade till 43 (?) bilder pa flygplan, och detta var bara det lilla rum vi satt i.. Har blev det lite mer grejer.
Nar vi kom hem tittade vi pa Annie Hall, men den var sa dalig sa vi gick och lade oss istallet.


Onsdag

Vi gick upp och bakade Scones. De blev supergoda. Det var russin i.
Emilia fixade frukostmusiken och solen sken.
Vi hann med bussen.
Vi hann med taget.
Vi kom till Nottingham.
Det ar en mysig stad.
Solen forsvann pa eftermiddagen.
Emilia hittade de snyggaste skorna nagonsin. Jag hittade en snyggingjacka och strumpbyxor.
I brist pa annat och nyfikenhet pa vad fenomenet "Starbucks" var for nagat kakade vi lunch dar. Valdigt trevligt.
En kaffe.
En te.
Tva heta mozzarellamackor.
Tre kagor.
Glaaah.

Det borjade regna och vi inforskaffade ett paraply. Sedan gick vi upp mot slottet och vi funderade pa om det verkligen kunde vara dar Robin Hood och alla hans vanner och fiender holl till. Naja. Vi hittade i alla fall "Ye olde trip to Jerusalem", Englands aldsta inn. Dar provade vi pa "Olde trip" och "Robin Hood". Inte sarskilt gott, trots att vi var i sjalvaste Nottingham.
Vi akte hem igen och at sedan pa Feast India med Lesley och hennes Peter.

Mat. Mat. Mat. Mat. Mat..

Vi tittade pa film. Hmm. Big Fish. Den var nog bra.

Torsdag
Cadbury Caramel.
Vi at lang frukost och Emilia fixade musiken.
Postbudet kom med Emilias tagbiljett.

Vi begav oss ut pa vandring.

Gegga.

Vi traskade over falten till grannbyn Barkby.
Den var sa puttinuttigt engelsk sa det var inte riktigt klokt. Dar fanns ackliga gamliknande faglar. Dar fanns ett stort hus och en dam, som fixade i tradgarden. I garaget stod en gammal engelsk sportbil. Hon hade en laskig hund. Genom byn rann en liten brook, som vi traskade langs med. Allt var som taget ur Midsomer Murders.

Anyway, vi gick till en av byns tva pubar. Det var skumt. ALLA glodde.
Framlingar hade entrat deras pub.
Te och annat.
Puben var "bara" fyrahundra ar gammal. Den andra puben hade anor fran 1200-talet, men dar var vi inte.

Det blaste, och pa vagen motte vi nagra kor, brannasslor och hastar.
Vi lyckades ta oss tillbaka.

Svampsoppa och tomatsoppa. Toast.
(Casablanca?)
Spansk aggkaka.

Horse and Groom.
8 saker.

Amelie fran Monmartre.


Fredag
Frukost.
Buss.
HEJDA EMILIA.
Sa himla ledsamt.
Jag akte hem. At soppa. Lyssnade och spelade musik. Spelade Robot Unicorn och deppade lite.
Sedan tittade jag pa Bend it like Beckham och sa kandes det lite battre.
Jag sov GOTT.


Nu ar det lordag
Idag har jag packat, skalat applen i solskenet, last tidningen och atit lang god frukost.
Det forbereds for festligheterna ikvall (Queniboroughs 5th of November-firande).

Det ar reporterstrejk pa radion, sa det spelas gamla program endast. Det ar lite roligt. Har varit 60-70-talsmusikprogram hela dagen.
Najselinajs.

Jag kommer sakna England, so bad. Men jag langtar anda hem.

Det ar sa hostigt.

I natt ar det buss till Stansted. Hemma imorgon, lagom till lunch.

Bye, England!

England, monday!

Jag vaknade i det lilla huset, pa the Ringway 19.
At en lugn frukost och laste tidningen, the Independent.
Lyckades fa ratt pa laset och traskade mot bussen. Jag hittade ratt stalle (!) och
lyckades fa ratt biljett. 3,61£. Sa fruktansvart onodigt med de sista pennysarna.
Jag lyckades hitta Emilia, som hade lyckats hitta ratt flyg, tag och station. Fantastico!
Vi traskade runt i Leicester och gladdes at hostvadret och hela grejen.
Vi hittade ett superrosa stalle, vid namn "Shake it, baby!". Dar at vi billig toast och drack billigt tea. Superb!
De hade nog tusen olika sorters milk shake, men vi kopte ingen. Vi tar det pa fredag istallet!
Vi gick runt, Lache, Primark och Mark's and Spencer's. Det blev en lang bla halsduk for Emilias del.

Vi akte hem till Lesley och at svamprisotto och tittade sedan pa Lost in Translation och drack te.

Gud, vad mysigt. Lite ackelmysigt nastan!